Intervjuer med föräldrar

Äntligen! Vi har slutfört den andra studien i CONNECTED-projektet där vi intervjuat föräldrar med cancer om deras mående, föräldraskap och familjeliv. Här nedan är en sammanfattning om studien.

VAD VAR SYFTET?
I Sverige finns det bristfällig kunskap om vilka utmaningar och stödbehov som föräldrar till minderåriga barn och som drabbas av cancer har. Syftet med denna intervjustudie var att undersöka föräldrar med cancers upplevelser och behov av stöd kopplat till sitt föräldraskap.

VAD HAR NI GJORT?
Vi intervjuade 22 föräldrar, 18 mammor och 4 pappor mellan 27 och 53 år, som delade med sig av sina erfarenheter av att vara förälder och ha cancer. Föräldrarna hade olika typer av cancer som befann sig i olika stadier, där vissa var färdigbehandlade, medan andra behandlades för obotlig cancer. De flesta föräldrarna levde i en heterosexuell parrelation men fem var ensamstående föräldrar. Geografiskt bodde de över hela landet i både stora och små städer.

VAD HAR NI FÅTT FÖR RESULTAT?
När vi analyserade intervjuerna och letade efter mönster kunde vi snart se tre övergripande teman. De två första handlade om utmaningar för föräldrarollen och hur föräldrarna såg sig som förälder. Cancer påverkade föräldrarna som individer, exempelvis deras förmåga att leva upp till de förväntningar de hade på föräldrarollen, trots att cancern förändrat deras förutsättningar att göra det. Barnen var det allra viktigaste och deras mående gick först.

”Och man känner ju liksom man får dåligt samvete och känner sig dålig för att man inte räcker till. Samtidigt som att man tänker på det, att man är ju sjuk och man måste anpassa sig efter det. Men det är en svår balansgång, det är det” – Pappa till ett barn

Det sista temat handlade om utmaningar inom familjen. Föräldrarna berättade att cancern påverkade deras relation till sin familj, exempelvis svårigheter att prata om cancer eller en stress över om det skulle finnas någon som kunde ta hand om barnen om föräldern blev sämre eller dog.

”Sen så kan jag ju vara stressad på ett annat sätt, det är ju den här inre stressen och liksom sjukdomsångest och dödsångest och så, och på det viset kan jag ju säkert vara frånvarande också, fastän jag är närvarande. Så det är dubbelt på nåt sätt. Jag reflekterar mer över vad jag vill att dom ska ha med sig eftersom jag inte vet om jag får vara med” – Mamma till tre barn

Föräldrarna fick i intervjuerna även berätta om vilket stöd de fått och vad som varit bra och dåligt. De berättade även om stöd de önskat att de hade fått. Många uttryckte att de saknade att bli erbjudna stöd från vården och ofta fått leta upp stödet själva. I vården upplevdes det att det inte alltid togs hänsyn till familj, både när det gällde kunskap kring de specifika svårigheter föräldrarna ställdes inför, men även att det var oklart vilka möjligheter det fanns att ta med sig familj eller barn vid behandlingar eller inneliggande vård. Helst hade de önskat att det ingick olika typer av stöd i den ordinarie cancervården. Det skiljde sig också mellan regioner och olika cancertyper vilket stöd som erbjöds. Bröstcancervården verkade ha kommit längst med att ge vård till ”hela” personen och även de större regionerna.

“Jag är ju livrädd för [min kommande operation]. Tänk om de efter operationen säger att ‘vi kunde inte bota dig’. Vem ska berätta det för barnen? Ska de bara lämna mig i ett sjukhusrum och så ska jag bara ligga där med min ångest? Det finns ingen plan” – Mamma till två barn

Resultatet från denna studie har blivit publicerad i tidskriften Cancer Nursing. Länk till artikeln

Om du vill veta mer om intervjustudien så kan du skicka oss ett mail så berättar vi mer!